SCH Vektorn baserad på insikten att det finns två grundtendenser i människan
Ego dialectics, as reflected
in culture and litterature
( in Swedish)
----------------------------------------------------
JAGETS DIALEKTIK
En tillämpning av Szondis teori betr.
Jagdynamik.
av Leo Berlips, leg. Psykolog, leg. Psykoterapeut, certified Psychodramadirector..
L SZONDI den geniale upphovsmannen till Ödespsykologin
har genom sina ärftlighetsundersökningar upptäckt
åtta behov som ingår som dynamiska grundtendenser
i varje människas beteende.
Två av dessa behovs faktorer utgör det
mest väsentliga av Jagets grunddynamik: (Fotnot 1)
- Ett typiskt mänskligt behov är att
expandera, att överskrida sina begränsningar
(transcendera), att få ALLMAKT, "att uppgå
i det andliga", lösas upp", att komma i "extas".
Detta behov kan aktiveras i en positiv terapeutisk form t.ex.
genom Grovs holotropic terapi, en variant av primalterapi.
- Det motsatta behovet är att "strukturera,
att begränsa och disciplinera sig, att skapa ordning och
regler" och "att hålla sig till verkligheten (materien)",
"att förstelna". Även detta behov kan terapeutisk
användas genom Pesso-tekniken med strukturerat psykodrama.
Med denna metod gör vi det osynliga synligt och får
därmed möjligheter att terapeutisk omstrukturera de
inre förhållandena.
Människans behov av "allmakt", att
"överskrida sina begränsningar", "att
flyga uppåt, bort ifrån verkligheten" illustreras
i många myter, sagor och i klassisk litteratur, som t.ex.
i "Ikaros" - och "Phaeton"-myterna, av "Lucifer"-gestalten,
och i Goethes klassisker "Faust".
Samtidigt finns i mytologin motiv som illustrerar
behovet och nödvändigheten av att hålla kontakt
med jorden och verkligheten. Den mytologiska figuren, jätten
"Ateus", kunde inte övervinnas så länge
han hade fötterna på jorden. Först när Herkules
ryckte upp honom ur jorden blev han besegrad.
Undersökningar av LEOPOLD SZONDI, tyder på
att dessa två grundbehov
manifesterar sig i ett samspel (dialektik) hos
varje människa.
- Behovet att UTVIDGA SIG. (Jagexpansion, Szondis
p faktor),
- Behovet att BEGRÄNSA SIG. (Jaginskränkning,
Szondis k faktor).
Trots att dessa behov ytligt sett har mycket gemensamt
med Eysincks beskrivning av extraversion och introversion, handlar
det här om betydligt djupare och mer centrala dynamiska faktorer
i Jaget. Detta demonstreras tydligast av det faktum att, när
dessa behov får patologisk styrka, kan de yttra sig dels,
när det gäller extrem Jagexpansion, i form av paranoida
psykoser som STORHETSVANSINNE eller FÖRFÖLJESMANI.
När det handlar om extrem Jaginskränkning
- i form av KATATONI, en psykos som kännetecknas av extrem
mental och kroppslig rigiditet, total FÖRSTELNING.
RUDOLF STEINER, upphovsman till antroposofin, påpekade
hur dessa dynamiska grundkrafter i Jaget fick en dramatisk och
poetisk utformning i MEPHISTO-figuren i Goethes Faust. Han uppträder
där i en utpräglad dubbelroll.
Dels spelar Mephisto rollen som LUCIFER, som uppmuntrar
till hybris (högmod) och som hos Faust aktiverar allmaktskänslor.
Dels kännetecknas Mephistos agerande av hans avsikt att få
ner Faust i smutsen (extrem materialism): "Staub soll Er
fressen" = i stoftet skall han kräla!
Denna sista, anti-andliga, restriktiva och reduktiva
mottendens kallar Rudolf Steiner för Mephistos AHRIMAN-aspekt.
Ahriman var en djävulsfigur i den persiska religionen. Enligt
Steiner kännmärks han av en tendens att "robotisera",
att "förstelna" människan.
Szondis undersökningar pekar på att man
inte ensidigt bör lyfta ur och framställa endast ett
behov. Insikten i det dynamiska samspelet med den motsatta tendensen
är nödvändig för att få förståelse
för hur de kompenserar varandra. Deras spänningsfält
och samspel är faktiskt en nödvändig förutsättning
för vår psykiska balans och hälsa.
Att dessa psykiska krafter även kommer fram
i ett större kulturhistoriskt perspektiv kan illustreras
med de synpunkter som filosofen Nietzsche framförde i "Tragediens
födelse", (1872). Campell kommenterar detta, 1980:
"Nietzsche var den första som upptäckte
det dynamiska samspelet mellan de två mytologiska strömningarna
som kom fram i det grekiska kulturarvet.
- En strömning som hade för avsikt att
åstadkomma en upplösning av personligheten genom extas-framkallande
ritualer.
- En annan strömning som representerade den
klassiska olympiska traditionen som karakteriseras av måttfullhet
och en strävan efter humanistisk självkännedom
och självdisciplin, som ännu återspeglas
i klassisk konst.
Betydelsen hos den grekiska tragedien, såsom
Nietzche uppfattade det, ligger i erkännandet av detta ömsesidiga
beroende, av dessa två strömningar i människan.
Ingendera av dem kan ensam bjuda mer än endast en delad upplevelse
av människans totalitet. (Campbell)
Detta perspektiv illustreras även av Joseph
L Henderssons sammanfattning när han skriver om "Gamla
myter och moderna människor", under rubriken "Transcendens-symboler".
Han skriver:
"De symboler som utövar
sin verkan på människan tjänar olika syften.
Somliga människor behöver väckas upp och
undergå sin initiation i en våldsam, dionysisk
åskrit". Andra behöver begränsas,
och de bringas till underkastelse i enlighet med tempelförgårdens
eller kultgrottans fasta schema, som för tanken till
Apollo-religionen i sen grekisk tid. En fullständig initiation
omfattar båda dessa temata, vilket vi ser både av
innehållet i famla texter och vid studiet av levande människor".
Själv har vi under många år arbetat
med en terapeutisk användning av dessa grundkrafter i samband
med våra gruppterapi-kurser. Avsikten med första delen
av vår kurs (primalterapi delen) var att hos deltagaren
aktivera en emotionell frigörelseprocess. och har
utvecklats i en form som motsvarar ovannämnda beskrivning
av initieringen som en "våldsam dionysiska åskrit".
Därmed aktiveras det blockerade sunda behovet
av att expandera, att hävda sig, att förverkliga sig.
Huvudsyftet var att lösa det "karaktärs-muskulär
pansaret" (förstelningen) så att livskrafterna
åter skulle få strömma fritt genom kroppen, med
allt vad detta innebär i form av positiv terapeutiska resultat.
Hendersson fortsätter att peka på att:
"Visst är, att
det djupaste syftet med initiationen är
att tämja den unga människonaturens ursprungliga,
barnsliga, oansvariga vildhet. Den har sålunda ett civiliserande
syfte, trots våldsamheten i de riter som krävs för
att sätta i gång processen."
Freud skulle kanske ha uttryckt sig mindre poetiskt.
Antagligen hade han hänvisat till faktum att det primitiva
"polymorph-perversa" människodjuret, under mänsklighetens
utvecklingshistoria har varit tvunget att lära sig att anpassa
sig till verkligheten och behövde "tämjas"
(uppfostras) till att bli en social, anpassad vuxen.
Neurotiska störningar kan ifrån detta
synpunkt sättas i samband med mänsklighetens utvecklingshistora
och med, av att samhället icke längre accepterade primitiva
behov hos patienten.
I den andra delen av vår kurs var dess djupaste
syftet att deltagaren, efter alla primala upplevelser, kunde utveckla
sina möjligheter till att få STRUKTUR, INTEGRATION,
MEDVETEN INSIKT, AUTONOMI OCH KONTROLL.
Vid störningar som kännetecknas av brist
på kontroll, (t.ex utagerande beteende), liksom vid neuroser
som tar sig uttryck i orealistiska storhetstendenser resp. utmärks
av brist på avgränsning, och identitets problematik
har vi använt oss av olika "begränsningstekniker".
bl.a. "bioenergetiska stabilliseringsövningar., s.k,
groundingstekniker.
Emellertid blev huvudinstrumentet för att absorbera
och bearbeta de i primalterapi utlösta omskakande upplevelserna.
Pesso/Boydens PSYKOMOTORTERAPI. Den kan betecknas som kroppsinriktat
psykoanalytiskt psykodrama med betoning på struktur.
För att avsluta denna översikt kan vi peka
på faktum att de två psykiska grundkrafter som vi
har beskrivit yttrar sig på många områden.
Detta illustreras bl.a. av en jämförelse mellan Moreno,
upphovsmannen till psykodrama, och Freud, psykoanalysens skapare.
L. MORENO var en konstnärs typ med starkt behov
av att överskrida sina egna begränsningar. Det är
inte en tillfällighet att just Morenos autobiografi börjar
med att han beskriver hur smärtsamt det var för honom
att i sin barndom upptäcka att han inte kunde "spela
Gud", (Lucifertendens).
(Han ramlade av från ett bord som han hade
ställt sig på när han skulle spela Gud!) Överhuvudtaget
karakteriseras psykodramametoden, under den tid som spelet pågår,
av att våra vanliga realitetsgränser i någon
mån upplöses. Psykodrama skapar en fantasivärld
en s.k. "surplus-reality".
Däremot var SIGMUND FREUD som vetenskapsman
en typisk representant för ett mer reduktivt, materialistiskt
sätt att tänka. Det var inte för inte som just
Freud beskriver som ett av sina viktigaste barndomsminnen, hur
hans mor vid något tillfälle formulerade för honom
vad döden egentligen innebär. Hon gned då handflatorna
mot varandra, visade honom de hudpartiklar som uppstod, och pekade
ut att vad som en gång återstår av människan
bara är stoft, citerande bibeln: "Av jord är du
kommen, jord skall du åter varda" (Ahriman).
Freud var dessutom upphovsman till en hypotes att
det, i varje organism, finns en kraft som stävar efter att
tilbakaföra organismen till ett tillstånd av död
materia. Tydligare kan den ovannämnda förstelningstendensen,
resp. Ahrimans strävan, inte uttryckas. (se även Freuds
teori om "Återupprepningstvång" (1920).
WILLIAM BLAKE,(1757- 1827), visionär, konstnär:
mystiker, författare och filosof demonstrerar i sitt liv
samspelet av dessa två behov.. Blakes visioner blev kompenserade,
balanserade, kontrollerade och tyglade genom sin utpräglade
struktureringsbehovtendens som han demonstrerade i sitt vardagsarbete
som grafiker.
Med hjälp av gravörens instrument lyckades
han att få ner sina visioner "på jorden"
och på så sätt bibehålla sin psykiska balans
och hälsa. Det var denna inre strid för att utjämna
de starka motsättningarna i hans själ som återspeglas
och gav upphov till Blakes konstverk: "Songs of Innocence
and of Experience". Innehållet och bilden är en
underbar framställning av hur Blake hittade en lösning
av dessa starka inre motsättningar, på många
nivåer samtidigt: intellektuellt, (filosofisk-religiös)
och psykisk-emotionell. (Fotnote 2)
Även C.G. JUNG´s fascinerande autobiografi
"Mitt liv" (1962). återspeglar hur Jung lyckades
att tygla och integrera dessa inre motstridiga krafter. (Utifrån
detta perspektiv kunde man nästan påstå att Jungs
autobiografi återspeglar ett liv av kontinuerlig integration
av primalupplevelser.
Fotnote 1:
På grund av att Szondi upptäckte dessa
två behov i sin mest tydliga form hos paranoide och katatone
psykotiker kallade han expansionsbehovet för "faktor
p" behovet och "faktor k" behovet.
Fotnote 2:
Blake: "Songs of Innocence and of Experience",
With an introduction and commentary by Geoffrey Keynes. Oxford
Paperbacks, London 1970.
Se också Jungian Psykolog June Singers bok:
"The Marriage between Heaven and Hell"
|