EGO ANALYSIS: 3. INFLATION, (Swedish)

INFLATION, FÖRDUBBLING OCH BESATTHET. (p +)

Några viktiga frågor i samband med Jagets elementära funktioner är:

1. På vilket sätt använder Jaget dessa funktioner för att lösa problemet med inre psykiska driftmotsättningar (spänningar)?

2. Vad är det slutgiltiga mål som Jaget uppställer vid den specifika lösningen?

a) Vid den primära Projektionen, dvs vid Participationen löser Jaget den inre motsättningen på så sätt att båda aspekterna av det polära driftparet förlägs utåt i objektet (total projektion). Därmed får objektet "båda" driftinnehåll, och blir i subjektets ögon , objektet "Allt" och därmed "Alls-mäktigt".

Genom participationsprocessen får personen (t.ex. barnet eller den primitiva människan) även själv andel i objektens (föräldrar, totemdjur) allmakt. Dessutom lösas de inre motsättningsproblemen (sekundär narcissism).

Men den vidare utvecklingen stör detta primitiva urförhållande.

Inre utvecklingsfaktorer (t.ex. hos barnet) eller yttre sociala moment (t.ex. hos den primitiva kulturen) stör denna form av paradisisk enhet och identitet mellan subjekt och objekt (barn-föräldrar, primitiv människa - totemdjur). Därmed tvingas subjektet till att dra tillbaka driftpolariteten och dubbelmakten ifrån objektet inåt i det egna omedvetna.

En annan möjlighet är att

b) Jaget självt, såsom psykiskt instans, blir mottagare för dessa båda aspekter av driftpolariteten. I så fall ökar Jaget med båda dessa energier. Därmed investeras och tillföres alldeles för mycket energi i Jaget vilket resulterar i Jagexpansion, eller som C.G C.G.Jung och Szondi kallar det: JAGINFLATION.

I Fenichels bok "The psychoanalytical theory of neuroses", får man

bättre perspektiv på dessa problem. Här följer ett utdrag ur hans kapital om "Omnipotence and selfesteem" -citat:

"Det primitiva Jaget får objektivt betraktas som svagt, dvs vanmaktigt i för-

hållande mellan dess egna impulser och yttervärldens makt, särskilt om man

ställer det i kontrast till det senare mera differentierade Jaget. Men psykologiskt finns det ännu inte klar avgränsning mellan det arkaiska Jaget och yttervärlden. Därför uppfattar det primitiva Jaget sig självt som om hela världen tillhörde det och får därmed Allmaktskänslor (primär narcissism).

Ferenczi karaktärisera dessa upplevelser såsom obegränsade allmaktskänslor, som pågår så länge det saknas insikt om yttervärlden och objekt. De blir emellertid begränsade när barnet upplever spänningstillstånd som det inte kan klara ensam, och vilka leder till koordinerade rörelser. När miljön (föräldrarna) uppfattar dessa rörelser som en signal, och som följd därav förändrar det inre spänningstillståndet, upplever barnet detta sammanhang såsom en allmakt på grund av rörelseaktivitet (Allmacht mit Hilfe magischer Gebärden).

Denna utvecklingsprocess, att Jaget lär sig att urskilja sig från yttervärlden,

är icke en process som uppstår plötsligt, utom som utvecklas gradvis.

Dessutom är det en heterogen process, då Jaget utvecklas och formas av

verkligheten i samband med de egna olika kroppsbehoven. Det Jag som

utvecklar sig, har på så sätt flera olika "nuclei" (kärnor).

Det slutgiltiga Jaget får sin slutgiltiga form genom en syntetisk integration av dessa nuclei (Ich-Zustände). Men i det mänskliga psyket går ingenting förlorat, och det finns alltid spår kvar av dessa ursprungliga "Adualistiska oceaniska och hallucinatoriska upplevelser" som det mogna Jaget vid sjukdomstillstånd och desintegration's processer kan regrediera till." (slut på citat Fenichel)

Jag-inflation eller -expansion tyder på att Jaget har tagit tillbaka de polar motsatta driftenergierna från objektet. Det har självt blivit mottagare av dessa energier. Följden blir särskilda karaktärologiska drag, som man kunde beskriva som ett Jag som vill "vara allt" eller Jaget som vill "vara båda tillsammans på en gång" (tendens till storhetsvansinne).

Jaginflation innebär automatiskt en Jagfördubbling. Driftparets ursprungliga motsatta tendenser upphävs nämligen, på så sätt att dessa motsatta behov inte åtskiljas, utan i stället sätts bredvid varandra och som båda samtidigt sådana upptas i Jagets organisation: t.ex. personen vill eller tro sig vara samtidigt man och kvinna, människa och djur, kejsare och dräng, Svensson och Napoleon, Krist och Antikrist).

Sådana motsättningar kan en normal frisk människa inte acceptera. Men det inflativa Jaget uppfattar dem ej som motsättningar. Inre Jaggränser och inre normer upplöses, och därmed slipper Jaget ifrån den tröttsamma och ibland grymma uppgiften att "komplettera sig". En sådan komplettering kan hos normala människor ske i yrket, i kärlek eller i adekvata kontakter med andra människor eller uppgifter, och därmed absorbera och mildra dessa inre spänningar.

Det inflativa Jaget däremot använder däremot denna farliga och ofta patologiska mekanism, (inflation) för att därmed upphäva dessa inre motsättningar, vilket i verkligheten ej är en adekvat realistisk lösning av problemen.

Szondi tolkar dessutom denna mekanism som en försvarsmekanism

(dvs som ett tillägg till Anna Freuds klassiska serie av försvars-mekanismer).

Jaget försvarar sig på så sätt nämligen mot en hotande situation, (som består av det faktum att det finns en ökning av den inre spänning, på grund av medvetandet om dessa inre motsättningar). Dessa kan Jaget inte uthärda. Försvaret sker genom att helt enkelt bortse från motsättningarna, upphäva dem (p+ )och bortse från den logiska omöjligheten att samtidigt vara t.ex. man och kvinna, människa och djur.

Jaget beter sig som om det kunde vidga sig obegränsat något som leder i extrem patologisk form till storhetsvansinne.

Jaganalytiskt har vi till nys behandlat följande faser:

1. Primär projektion (dvs participation)
2. Sekundär projektion och

c. Inflation

Dessa mekanismer tillhör faktor p som enligt Szondi ger upphov till Jag-diastole. Därmed menas Jagets strävan att utvidga eller upplösa sina inre gränser och på så sätt absorbera inre motsatsspänningar.

Projektionsmekanismen har att göra med en förändring av avgränsningen mellan Jaget och yttervärlden,. Inflationen upphäver de inre Jaggränserna.

Sekundär projektion kännetecknas av att helheten i den ursprungliga participations-mekanismen delvis har bortfallit. Därmed har objektet blivit allsmäktigt och Jaget upplever sig självt som beroende och svagt. Objektet får därmed negativa drag. Subjektet känner sig förföljt och motarbetat och utvecklar drag av förföljesemani. (Psykiatriska patienter oscillerar ofta mellan dessa båda försvarsmekanismer, dvs mellan projektiva och den inflativa fasen).

Begreppsdefinition hos Jaspers:

"Besatthet är det tillstånd under vilket en människa uppför sig som om hon vore en annan person genom att förändra röstkvalitet, hållning, ansiktsuttryck och innehåll i talet. I egentlig mening talar vi om besatthet, när patienten samtidigt upplever sig som två olika väsen, som två personer med två olika Jag:"

Den som är besatt, uppger Jagets enhet. C.G.Jung anger som orsak till detta ett genombrott av ett kollektiv arketyp i det individuella psyket.

Begreppsdefinition hos Bleuler:

"Ambitendens är den samtidiga närvaron av motsatta tendenser som i verkligheten utesluter varandra."

----------------------------------------------

Szondi behandlar inflation i samband med

1. den personliga aspekten
2. den kollektiva aspekten och
3. den familjära aspekten.

Med personlig inflation menas att Jagets fördubbling visar innehåll från det personliga bortträngda omedvetna. Freud använder i sin berömda case history om Fallet Schreber termer som "dubblering" och "storhetsvansinne".

Bakom storhetsvansinne ligger enligt Freud följande processer:

Människan oscillerar mellan hetero- och homosexuella tendenser.

Olika psykiska eller somatiska (hormonella) faktorer kan öka de homosexuella behoven. Om Jaget reagerar med bortträngning mobiliseras projektions-mekanismen (se ovan) men även "inflations"-mekanismen kan användas:

I så fall ersätter patienten det förföljande objektet med en högre instans. Patienten

anklagar inte längre det tidigare älskade och senare hatade jordiska projektions-objektet. Däöremot blir objektet till en övermäktigt och stor kosmisk instans, t.ex. solen, Gud o.s.v. Alt händer efter en "världsordning". (Szondi kallar denna form av inflation för "Kosmo-dualunion").

Enligt Freud kan även den paranoide patienten uppdela sig i flera olika personer, av vilka en oftast har gudomlig kraft och kvalitet. (Freud hänvisar bl.a. till Ranks analys av orsakerna till mytbildning.). Sådana komiska element och förhållande beror enligt Freud, i motsats till Jung, inte först och främst på det kollektiv-psykiska innehåll, utan har att göra med det personligt-infantila förhållandet till den reelle fadern i barndomen.

Detta patologiska vanförhållandet till Gud beror på ett "faderskomplex" och uppstår genom förskjutningen och den bekanta överföringsmekanismen.

Denna Jagdubblering orsakas av det infantila, hittills bortträngda kärleks- och hatförhållandet till fadern. Jaget splittras i två bredvid varandra stående enheter, av vilka den ena har Gud-faderns egenskaper. Patienten blir båda samtidigt. Han dubblerar sitt Jag.

Freud utvecklar den teorin, att den libidoenergi som tas tillbaka från objektet, används för att ladda Jagets organisation med ny energi. Därmed uppstår samma situation som en gång hörde en gång till den normala utvecklingen: Det infantila Jaget var ursprungligen själv mottagare för den instinktiva energien (eller i psykoanalytisk terminologi: var det enda "sexualobjektet").

På grund av sina kliniska iakttagelser kom Freud till den slutsatsen att det hos den paranoida finns en fixering till denna "narcissistiska utvecklingsnivå". Karaktäristiskt för paranoia är att den homosexuella energien, som en normal människa sublimerar i t.ex. föreningsaktivitet eller kulturella intressen, hos honom regredierar till det ursprungliga narcissistiska utvecklingsstadiet.

Karaktäristiskt för denna personliga Inflationen är, att objektet, hittills mottagare av den bortträngda sexualenergien, upptas i Jagets organisation och får en egen särskild inre psykisk existens. Objektet uppträder nu som en del av Jaget. (En form av inflativ identifikation).

Freuds mästerliga iakttagelse förmåga ledde honom att även se sambandet mellan förälskelse och infantila storhetstendenser.

Vid förälskelse regredierar subjektets Jag till den ännu tidigare "participativa primära projektionsnivån". Därmed minskas den energi som hittills har används för att "vitalisera" Jaget. Jaget börjar uppleva sig som oändligt liten och värdelös i förhållande till det älskande objektet, som däremot får sig tillförd denna energi och därmed imaginära kvaliteter som ökar dess betydelse.

Här iakttar vi kollektivt innehåll i inflationsbilden, vars viktigaste drag är:

Allhet, Allestädes närvaro (bi-présence), Allansvar, Allskuld.

a) Dubblering av människan och djur.

Det finns många företeelser och ceremonier som tyder på tron på "dubbelväsen": varulv-legenden, leopardmänniskor, pantermänniskor i Afrika. Karaktäristiskt för alla dessa företeelser är att

1: Människa och djur ofta är det samtidigt . i fråga om stammens totemdjur

2 Det "andra" Jaget som uppträder i djurgestalt visar grymma, sadistiska drag. (Slutsatsen blir att det rör sig om ett kollektivt behov att döda, suga blod, om arkaisk kannibalistiska behov).

Szondis iakttagelse vid analys av paranoider tyder på att inte (såsom Freud ursprungligen antog) enbart motsättningen homo- och heterosexualitet bearbetas med hjälp av inflationsmekanismen, utan att även andra motsättningar som: t.ex. Kain-Abel, djur-månniska, kannibalism-humanism,

Detta förhållande är särskilt märkbart hos paranoider med familje-medlemmar som uppvisade epileptiska symtom.

b) Dubblering av man och kvinna.

Det är slående hur starkt det hermafroditiska motivet kommer fram i olika sagor, myter och sånger hos primitiva folk. Ännu hos filosofen Plato i Gästmåltid kan man läsa myten att det fanns övermänniskor som var hermafroditiska. Gudarnas rädsla för dem var orsaken att de förändrade dem till åtskilda väsen. Sedan dess finns bara män och kvinnor. Var och en är tvungen att söka sin andra hälft, den partnern som han blivit skild från.

Flera etnologiska undersökningar tyder på överensstämmelse i många myter och sagor. Såtillvida att i motivet ingår den beståndsdelen, att den som deltar i mytens ceremonier förvandlas till ett nytt "hermafroditiskt väsen". Den moderna människan är mindre lyckligt lottad. Hennes enda sätt att uppleva dessa gudomliga känslor är i drömvärlden. Skulle hon bli medveten om dessa behov, betraktas hon som psykiskt störd. (En följd av kulturens utveckling har varit att diktaren i oss ofta sänds till psykiatriska klinikens mottagining. Den franska filosofen Michel Foucault har skrivit en bok om detta; The Birth of the Clinic,1963 )

c) Kollektiv inflation hos den moderna kulturmänniskan.

C.G.Jung urskiljer en socialiserad form av inflation t.ex. hos en tjänsteman som helt och hållet identifierar sig med sin arbetsuppgift. (Persona).

Kollektiv inflation skulle bero på "en medfödd svaghet i personligheten mot den påträngande autonomin av kollektivt omedvetna innehåll". (Jagsvaghet)

Det kollektiva psyket innehåller nämligen särskilt de primitiva tendenser som Janet kallar "parties inférieures".

En patologisk inflation inträffar, när en individ "upptar det medfödda och apriori omedvetet existerande kollektiva psyket i den ontogenetiskt förvärvade delen av sitt psyke". (Jung's uppfattning)

Det är på grund av en sådan inflation som individen uppträder som om han verkligen äger alla de tendenser som anträffas i det kollektiva psyket, såsom Allmakt, Allvetande, Allansvar, Gudomlighet, Helighet, osv. Samma tendenser och upplevelsesätt finns även hos den normala människan, men "normala" människa håller dem, med hjälp av bortträngningsprocessen dem borta, från medvetandet. Enligt Jung var denna individuella bortträngningsprocess en historisk nödvändighet för individens personlighetsutveckling.

C.G.Jung och hans skola lämnar flera exempel på hur schizofrena som tillhör olika raser, ändå har mycket gemensamt i sina hallucinationer och sin patologiska föreställningsvärld. Likartade arketyper framträder i många olika religioner och myter.

Freud erkänner faktiskt dessa åsikter när han pekar på solen som en sublimering av faderssymbolen och örnen som en symbol för sonen. Freud avslutar sin framställning på följande sätt:

"I dröm och neuros hittar vi barnet igen med dess egendomligt egna tänkesätt och affektliv. Denna slutsats bör vi utvidga till: och där anträffar vi även den primitiva människan såsom vi lärt känna henne i historiska och etnologiska studier".

Familjär Inflation

Szondi karaktäriserar familjär inflation såsom när individen utvidgar sina personlighetsgränser med innehåll, funktioner och värden samt karaktäristiska vilka tillhör familjen och inte personen själv. Individen uppför sig som om han själv var familjen.