EGO ANALYSIS 2. Introjection (Swedish)

INTROJEKTION, INKORPERATION, IDENTIFIKATION

Introjektion är Jagets ursprungliga omedvetna och elementära strävan att äga och att ta in (inkorporera) värdeobjekt, värdeföreställningar och andra värdeinnehåll från den yttre och inre världen. Det omedvetna slutmålet av varje introjektion är den urmänskliga strävan att HA ALLT. (Jämför detta med följande formulering av Smith i "Motivation Research": Objective "facts" and "information" have no influence on us until they have become part of our assumptive world, that is, until they are taken over by us as anchors for our thinking and feeling".

Sandor Ferenczi har redan 1909 formulerat skillnaden mellan projektion och introjektion på följande sätt:

"Projektion är en utåtförläggning av subjektiva innehåll i objektet.

Introjektion däremot är en upptagning av objektets drag i den subjektiva sfären".

C.G.Jung understryker den assimilerande aspekten av introjektionsprocessen:

"Introjektion betyder en assimilering av objektet i subjektet.

Projektion en urskiljning mellan objektet och subjektet på grund av att ett subjektivt innehåll tillskrivs det yttre objektet".

Freud karaktäriserade skillnaden kortfattad:

Projektion: "eine Veraüsserlichung eines inneren Vorganges"

Introjektion: "eine Verinnerlichung eines aüsseren Objektes, bzw seelischen

Vorganges".

Allt vad har att göra med "ackumuleringsprocessen", (materiellt, såsom ekonomerna uppfattar det eller kulturellt, såsom sociologerna uppfattar det) underordnar Szondi till begreppet "kapital formning". Kapital -( i Szondi's mening) - kan upptas i karaktären i form av: a) materiella målsättningar, b) kulturella normer (residuum av kulturell utveckling) och som c) beteendemönster.

Denna upptagningsprocessen i Jag-organisationen kallas för introjektion. Därmed får introjektionen som "bron till verkligheten" en avgörande betydelse för följande viktiga processer:

1: Utformning av de normer som används i vår percept-organisation och iakttagelse.processer (jfr faktum att Vulgärsvar i Ro som kan vara olika i olika kulturmiljö)

2: Utformning av målsättningar av vad personen vill tillägna sig. (Det inre norm system på grund av identifieringsprocessen)

3: Karaktärsbildning. 4. Symptombildning

På grund av introjektionens avgörande betydelse för karaktärsbildningen har jag upptagit ett utdrag av psykoanalytiker Fenichels framställning av identifikationsprocessen i: "Psychoanalytic theory of neuroses" och "Collected works": -citat:

"Barnets ursprungliga sätt att uppleva sig självt och världen som monistisk kallas PRIMARY NARCISSISM. Barnets första förhållande och reaktion till objekt är totalitetsreaktioner, som ännu inte är differentierade. Det betyder att identifikation i sin tidigaste form har såväl samband med såväl:

1: Driftlivet, (Libido-utvecklingen, den s.k. psykosexuella utvecklingen): I det här fallet med Oralitet, som med

2: Jag-utvecklingen: Den tidigare varseblivningen har anknytning till efterhärmning, och 3: Motoriskt beteende.

Gemensamt är att alla tre aspekterna har att göra med ett Objektförhållande.

Betr.1) Libido utvecklingen, Oraliteten.:

Barnets första reaktion inför objektet är att det vill ta det till munnen.

Det beror på att det var hungerkänslorna som först bröt ned dess monistiska upplevelser och tvang barnet att skilja mellan subjekt och objekt. Genom att ta något i munnen fick barnet mätthetskänslor och därigenom upphävdes ett inre negativt spänningstillstånd. På så sätt har den orala aktiviteten blivit en matrix, en modell för hur man kan behärska yttre objekt, den yttre världen.

Den första verkligheten omfattar det som man kan ta i munnen, så att man kan uppsluka den, så att man kan "Inkorperera" den.

Betr: 2) Jagutvecklingen.

Karaktäristiskt för den primitiva varseblivningsprocessen är dess samband med motoriska reaktioner. Man förnimmer genom en kroppsreaktion på objektens påverkan. Det är dessa inre kroppsförändringar som leder till kunskap och varseblivning. (Kropps Jaget) Många varseblivningar som vanligtvis uppfattas som optiska har i verkligheten en kinestetisk bas (Jfr Piagets teorie om "det sensomotoriska beteendet som utgångsbas för kunskapsbildning.)

Betr.3) det motoriska beteende

Varseblivningsprocessen kan även bedömas med normen: passivitets- eller aktivitetsreaktion. I samband med utvecklingen av Perceptions organisationen bildas även försvarsmekanismer mot för starka yttre stimuli: "Paralys (Todställ) reflex." I utvecklingsprocessen överger organismen mer och mer sin passivt väntande roll. Varseblivningen sker rytmiskt, (liksom ett fyrtorn med aktivt pulserande cathexis på yttre intryck, centrifugalt riktade). Det innebär ett primitivt försök att komma tillrätta med yttervärlden. Differentiering ger senare upphov till olika system såsom minne, medvetande, sinnesintryck, avgränsning, osv.

Försvarsreaktionen mot de yttre farorna "Paralysreflexen" är matrixen för alla senare försvarsmekanismer. Bortträngning får anses vara en särskild form av blockering för inre faror och är riktad mot farliga instinktiva krav.(inre faror!)

I den fysiologiska "kameleont"- reaktionen, dvs. i den primitiva organismens försök att efterhärmas vad som iakttas, ligger grunden till den senare psykiska försvars-reaktionen: "Identifikation med angriparen".

I sina "Collected Works" beskrev Fenichel identifikationsprocessen ännu utförligare på följande sätt: citat,

"Identifikation innebär att i Jagets organisation inträffar förändringar som har samband att karaktäristiska drag av ett objekt blev övertagit och upptagit i subjektets-Jag.

Den processen bör skilja ifrån "libidinös cathexis" av ett objekt som är den tidigaste form av objektförhållande. Identifikationens motivkraft beror alltid på drifternas energi.

Enligt psykoanalysens DYNAMISKA SYNPUNKT kan Identifikationsprocessen analyseras på följande sätt:

Den specifika endopsykiska objektföreställningen dominerar över andra föreställningar och andra objektavbildningar på grund av en stark emotionell investering (cathexis). Därmed kan den utöva: a) en selekterande och b) en formerande påverkan över andra psykiska funktions områden.

Vid en vanlig libido objektcathexis tillgår processen enligt följande:

1) varseblivning, 2). en endopsykisk objektföreställning uppstår, 3). den emotionella laddningsprocessen aktiveras genom. att ett specifik (instinktuell) behov stimuleras. Detta leder till 4) motorisk urladdningar f.ör att nå objektet, d.v.s. real aktivitet i yttervärlden.

I introversionsprocessen däremot bryts förbindelsen med de motoriska urladdningsbanorna så att den reella aktiviteten avbrytas. (Yttrar sig t.ex. i Ro genom frånvaro av Fb-svar).

Det kan t.ex. hända att Jaget motsätter sig de instinktiva kraven och utesluter dem från motorisk urladdning. Därvid uppstår stora inre spänningar p.g.a.- att driften inte kan förintas. Den enda möjligheten för driften att nå tillfredsställelse och absorberas är att den utsätts för ingripande inre förändringar som gäller såväl driftmålet (tillfredsställelse) och objekten själva. Förändringar sker på följande sätt:

a) Jaget omformas och antar karaktäristiska drag av objektet

b) den ursprungliga libidoenergin blir "dé-sexualiserad". ( I artikel "Mourning and Melancholia" 1916 pekade Freud på att därmed fusionen med agressivitskomponenten upphäv och ren agressionsenergi frigjörs.)

Betr: a) Utbyte av objekt:

Objektens roll övertas helt eller delvis av Jaget.

Genom identifikationsprocessen förändrar Jaget sin form "i Detets tjänst". Jaget bjuder sig som nytt objekt till Detet.

Sannolikt är denna process en nödvändig förutsättning för att Detet skall överge det yttre objekt, d.v.s. att dra in den tidigare libidoinvestering ifrån det yttre objektet. Jaget underordnar sig Detets krav och förändrar sig självt. Därvid undviker Jaget att använda bortträngning som försvarsmekanism.

Obs: Ifrån detta perspektiv får Identifikation betraktas som en försvarsmekanism och hör möjligen till en ännu tidigare utvecklingsfas än bortträngningen.

1. Libido's dé-sexualisering.

Man kan även ta hänsyn till vad som händer med den endopsykiska objektavbildningen (föreställningen) för det är den som transformerar och utövar en formgivande kraft på Jaget. Hittills har den varit skild ifrån Jagets organisation p.g.a. realitetsprövnings- funktion. Men nu överskrider objektföreställningen Jagets gränser och blir en del av Jaget. Objektföreställningen lämnar formgivning, aktivitet och libidoinvestering till Jaget. Det betyder att den tidigare inre psykiska skillnaden (gränsen) mellan det specifika objektet och Jaget upphävs.

Processen skulle få patologisk kvalitet om även gränserna mellan Jaget och de andra objekten i yttervärlden skulle upphävas, men här handlar det bara om ett specifikt objekt. Realitetsprövnings funktion har inte skadats och den inre psykiska gränsen mellan Jag och yttervärlden finns kvar. Sannolikt beror det på att den avgränsning, som det här är tal om, enbart upphävs för det specifika objektet inom de "mnemiska systemet" och inte påverkar de andra funktioner i "perceptionssystemet".

Konsekvensen av processen är att Jaget har övertagit form, cathexis och funktion (som mottagare av driftenergi) av objekten.

Identifikation kan därmed karaktäriseras som en Jagförändring som beror på att impulskrav inte längre riktas på det yttre objektet, på grund av inre (t.ex. Överjaget) eller yttre hinder (t.ex. olycklig kärlek eller en älskad persons bortgång).

Den TOPOGRAFISKA SYNPUNKTEN:

Identifikationsfunktionen som sådan tillhör Jagets område. En normal utveckling innebär att en del av Jaget, genom identifikationsprocess med föräldrarna, får en egen status något som ger upphov bl.a. till bildandet av Överjaget (ett "steg" i Jaget). Alla dessa identifikationsprocesser pågår omedvetet. Resultatet, såsom karaktärsbildning, kliniska symtom, kan bli medvetet. Däremot är identifikationen verkning som försvarsmekanism helt omedvetet, "automatiskt".

Identifikationen bidrar till att differentiera Jaget från Detet, men Reiks extrema åsikt att Jagets utveckling och utformning enbart beror på identifikationsprocessen, är ensidig. Freuds åsikt att Jaget uppstår ur systemet "Iakttagelse-medvetande" ("Wahrnehmungs-Bewusstsein"), förklarar helt uppkomsten av Jaget såsom självständig psykisk organisation.

Den EKONOMISKA synpunkten:

Den ekonomiska faktorn är Detet's strävan att finna en ersättning (kompensation) för den bortfallna tillfredsställelsen. Regel är att objektförlusten är en förutsättning för en identifikation.

1. Objektförlusten kan ha en verklig orsak, t.ex. en uppslagen förlovning, skilsmässa, förlust av föräldrar, make osv.

2. Objekt kan också överges på grund av inre hinder t.ex. när kastrationsångest blockerar modern som objekt, eller om Överjaget motsätter sig en specifik objektinvestering.

För att teoretiskt förstå identifikationsprocessen är det av intresse att lägga märke till att Överjaget, som är den inre motspelaren mot drifterna, ändå har uppstått genom en Identifikation dvs genom en att driften absorberades för en del i Jaget.

Detta tyder på att för den psykiska utvecklingen är det inte lust-principen som är avgörande, utan i sista hand den ekonomiska processen, d.v.s.

spänningsurladdning och möjlighet till absorbering är viktigare än lustprincipen.

Man ser att identifikationsprocessen är ett försök hos organismen att urladda spänningar i psykets djupare skikt för att på så sätt bibehålla den inre psykiska jämvikten." (slut citat)

--------------------------------------------------------------------------------------

xxx

Härmed menas en inkorporering i Jaget av

1) Objekt som tidigare varit utsatta för en personlig cathexis eller av

2) Upplevelser resp. iakttagelser som har en personlig kvalitet.

(Valreaktionen m- tyder på att individen försöker lösgöra sig från objektet, libidoavlösning av objektet, ofta är det en inledningsreaktion till k+.

Faktor m tyder dessutom på sambandet med den orala kvaliteten av libido.)

Skillnaden mellan bortträngning och introjektion

Freud påpekar att vid bortträngning objektet, med dess libido-cathexis och alla dess inre psykiska föreställningar, blir upptaget och bortträngd i den personliga omedvetna sfären av personligheten.

Däremot vid introjektion blir objektet "uppbyggt" i Jaget.

Karaktärsbildningen får anses vara en rest av övergivna objekt och återspeglar i komprimerad form historien av alla tidigare objektval.

Szondi påpekar följande:

1. Man bör skilja mellan Identifikation och Identitet, den senare beror på "Participation", dvs är en form av primär projektion.

2. Jagförändringar på grund av objektförlust återspeglas i testet med valreaktionerna (m- och k+.), m- tyder på att objektet överges, k+ på att det inkorporeras.

3. sambandet med Oral libido föranleder Freud att kalla denna introjektiva form av Identifikation som en form av "psykisk kannibalism" (sic!)

4. Personlig introjektion (k+) löser problemet med att komma ifrån objektet genom identifikationsprocessen och icke genom bortträngning.

5. Detta tyder på att Introjektion (k+) står i motsats till bortträngning (k-), det rör sig här om olika former av objektlibido bearbetning och avlösning.

6. (k+) mekanismen har samband med a) karaktärsbildningen och

b) symtombildningen, av typ "narcissistiska" störningar: melankoli och k- schizofreni.

Szondi skiljer mellan:

a) den aktiva introjektiva identifikationen (k+) och

b) den passiva projektiva resp. participativa identifikationsform (p-)

1. en inflativ identifikationsform (p+), i vilken Jaget inte endast vill

"vara som" dvs identisk med objektet, utan vill vara "både-och" (dvs sig själv och objektet "dubblering").

Man kan även göra en uppdelning av dessa identifikationsformer i

a) en materialistisk, k form och

b) en andlig, p form.

Introjektionen kan vidare indelas i tre olika under-kategorien:

1. hyper-introjektion, 2. detalj-introjektion, 3. ad-hoc-introjektion

1. Hyper-introjektion kännetecknas av

a) valreaktion k+!! med övertryck.

b) valreaktion d+ som uttryck för ett misslyckad kroniskt sökande efter det förlorade objektet.

c) valreaktion s- som uttryck för självplågeri genom det resultatlösa sökandet.

Valreaktionen (k+, d+ och s-) tillsammans hör till Szondis valsyndrom för melankoli.

2. Detalj-introjektion

En emotionellt övervärderad, men objektivt sett oviktig del av objektet har introjicerats och blivit målsättning för sökandet, Detta kan leda till; Fetischism.

3. AD-HOC introjektion

Tidpunkten och den aktuella situationen vid vilka introjektionen inträffar är ödesdigra. Introjektionen fungerar som en automatisk kamera: dess mekanism utlöses vid varje frånskiljning från objektet. I Jaget kvarstår ett mer eller mindre skarpt avtryck, beroende på den mer eller mindre starka emotionella spänningen som förhärskade vid introjektionsögonblicket. Varje människa bär med sig ett sådant introjicerat psykiskt fotoalbum, där alla övergivna objekt är avbildade!.

Det är dessa "avtryck", dessa bilder som bestämmer det som Szondi kallar "Ha-Ideal" (Ego-ideal), och som avgör kvaliteten av målsättningen för sexualliv, ambitioner osv. Dessa inre bilders precisionsskärpa beror delvis på konstitutionella individuella variabler (t.ex. melankoli), men kan även bero på samspel mellan tidpunkt och en utomordentligt stark emotionellt spänningstillstånd i form av en trauma..

Ju mer affektladdad och traumatisk kvalitet situationen har, i vilket objektet överges, desto skarpare inkorporeras objektet som bild i Jaget. Man kan säga, att ju skarpare bilden är introjicerad, desto svårare blir det att i yttervärlden hitta ett motsvarande objekt. (Jfr. med ökat antal Movement-svar i Rorschach, som kan tydar på en ökning av individualistiska selektiva drag hos en individ. L.B.)

Däremot är det lättare att hitta ett objekt, om introjektionsbilden inte är så utpräglat skarp, såsom hos vardagsmänniskan (få Movements svar i Rorschachtest).

Patologiskt skarpa introjektionsbilder finns hos

1. melankolipatienter, 2. fetischister, 3. perversa och 4. kriminella.

Några viktiga aspekter vid bedömning av den här form av introjektionsprocessen är

1. Vilken kvalitet hade,vid frånskiljning, förhållandet mellan subjekt och objekt?

Är den t.ex. libidinös eller aggressivt färgad?

2. Hur uppförde sig objektet vid frånskiljningen? Blev subjektet snällt behandlat eller sadistiskt (lugnt, smekande eller upprört, misshandlande)?

I introjektionsmekanismen påträffar vi en av de för individens utveckling mest ödesdigra mekanismerna. Den demonstrerar tydligt den av Freud beskrivna Återupprepningstvång". (Wiederholungszwang).

Särskild Ad-Hoc Introjektionen tvingar, tvångsmässigt och omedvetet, individen att uppföra sig som i den ursprungligen introjicerade situationen. Den bestämmer senare objektval och objektförhållanden.

Inträffar t.ex. introjektionen i en fas av hat-förhållande, så kommer individen uppvisa masokistiska drag. Subjektet uppsöker tvångsmässig senare farliga situationer, i vilken hon/han utsätter sig för sadistisk behandling av det nya objektet, dvs blir hatad, pinad, undervärderad, förödmjukad.

Inträffar den första sexuella spänningen och stiumulansen på grund av t.ex. intryck av damunderkläder, en naken fot, en sko med högt skaft, och har introjektions-mekanismen införlivat just detta detaljintryck, så bestämmer den bilden individens senare sexualutveckling, I detta fallet ett beteendemönster som är typiskt för "fetischister". Den sexuella målsättningen bestäms här av den inkorporerade objekt-detaljen.

Traumatiska upplevelser i barndomen, speciellt om de är av sexuellt pervers kvalitet, får genom introjektionsprocessen en ödesdiger inverkan på det senare sexuella beteendet. Detsamma gäller ofta även för utvecklandet av bestämda kriminalitetsmönster.

Szondi tillägger:

1. Sådana komplexbildande upplevelser och scener blir oftast först

inkorporerade och sedan bortträngda, något som är av vikt i samband med en psykoterapeutisk riktig behandling, som i första hand bör syfta till att upphäva bortträngningen och sedan bör fortsätta med att försöka att analysera den bestående "Ad-Hoc identifiering" för att nå medveten insikt hos patienten. (jfr Reichs "Karaktärsanalys").

2. Det förefinnes vanligen en identifikation, innan bortträngnings-mekanismen uppträder.

3. De flesta komplex uppstår på grund av introjektionsprocessen.

4. De flesta karaktärsdrag uppstår i samband med introjektion.

5. Många fixeringar och särskilt svårigheter i samband med psykoterapeutisk behandling av perversioner och karaktärsanomalier beror på kvaliteten av introjektionsprocessen.

--------------------------------------------------

Freud beskriver försvarsmekanismen reaktionsbildning på följande sätt:

1) "En extra förstärkning av den inställning som motsätter sig bortträngda

driftimpulser." t.ex:

a) Jaget försvarar sig mot anala smutsiga impulser genom att inta en extra renlig position.

b) Mot aggressioner genom medlidande, osjälviskhet, omtänksamhet, och alltför stor finkänslighet.

Freud uppfattar sådana reaktionsbildningar som en överdrift av normala karaktärsdrag. Dessa har fått ökad energi på grund av en mot-investering (counter-cathexis), ett bidrag till försvar mot de bortträngda behoven.

-----------------------------------------

Szondi uppfattar tvångsmekanismer som uttryck för två motsatta Jagfunktioner:

1. Bortträngning (k- p0) mot 2. Introjektion (k+ p0)

En kombination av dessa reaktioner leder till Szondis Jag-tvångsbild (k pO).

Szondi drar följande slutsatser: Vid tvångsmekanismer har man alltid att göra med

1. Bortträngning som primär mekanism (k-) men dessutom uppstår de flesta symtom på grund av b) Introjektionsmekanismen. Freuds klassiska sats:

"Symtomet är ett tecken på och ett uttryck för en otillfredsställd driftspänning, dvs oftast resultat av bortträngningsprocessen").

Socialt negativa strävanden av t.ex. analkvalitet bortträngs (k-) medan de socialt positiva strävandena däremot inkorporeras (k+). Tvängsneurosens kliniska bild bestäms därmed samtidigt av bortträngningen och introjektionen (k).

Det som Freud kallar för resultat av reaktionsbildning, är i själva verket resultat av inkorporering av socialt positiva drag (k+).

-------------------------------------------------

Att observera är att k+ mekanismen inte bara har samband med tvångsneurotiska mekanismer och bortträngning, utan även kan uppträda självständigt. I så fall har vi att göra med störningar som av Freud kallas "narcissistiska affekter".

K+ reaktion, särskilt om den uppträder med övertryck, tyder på en total introjektion av polärt motsatta tendenser i Jaget.

De symtomatiska följderna av total introjektion är:

a) Individen visar två motsatta drag i det manifesta beteendet, dvs kan vara anal-smutsig, men pedantiskt ren på ett annat område. Kan vara på det ena området sadistiskt-aggressiv, men på det andra finkänslig. Sådant beteende anträffas särskilt hos extremt extratensiva typer. (Lustmördaren med kanariefågel)

b) Hos masochisten tyder den totala introjektionen (k+) på att både sadistiska och masochistiska tendenser har introjicerats. Det är därför att en masochist har så lätt för att överta den sadistiska partnerns roll. Han borde i själva verket betraktas som sado-masochist.

c) Fetischisten vill manifest ha en detalj av objektet, men visar ändå tendenser att vilja ha hela objektet.

d) Melankoliker visar tydligt att han har introjicerat det aggressiva drag av objektet, men det finns ändå symtom som tyder på att han inte helt har övergivit de libidinösa banden till objektet.

e) Det är särskilt beteendet hos autistiska schizofrena och hebefrena patienter som tydligt demonstrerar vad total introjektion innebär. De tror att de äger hela världen och att de även har förmåga att bortskänka hela världen. Båda dessa driftkrav kommer från det omedvetna (att ha allt och att skänka bort allt).

Szondi uppfattar detta beteende som ett uttryck för vad han kallar INTROPROJEKTION (k+ p-), dvs dessa tendenser projiceras, men inte i yttervärlden utan i Jaget.

---------------------------------------------------------------------------------------------

HYPNOS, Introjektion, Överföring och Psykoterapi.

Det följande är en sammanfattning av ett artikel av psykoanalysten Radó, "Det Ekonomiska princip" (1924), i vilket papper han analyserar de djuppsykologiska processer som ligger bakom hypnos. Han redogör i artikeln för tre psykoterapeutiska behandlingsmetoder:

1. Den vanliga hypnotiska behandlingen

2. Hypnosbehandlingen med Katharsis

3. Behandling vid medvetet tillstånd: Psykoanalys.

Freud påpekar att vid den klassiska psykoanalysenen "artificiell behandlingsneuros" uppstår, genom överföringsprocessen.

"Vårt terapeutiska syfte är att upphäva denna artificiellt uppkomna situation genom att analysera och upplösa överföringssituationen".

Betr: 1) Den vanliga hypnosen som terapeutisk process:

Hypnotisören aktiverar hos patienten medvetet eller omedvetet det infantil-erotiska förhållandet barn-föräldrar. Därmed upprepar han uppfostringsarbetet som en gång tidigare i utvecklingen tvang barnet att behärska driftlivet genom bortträngnings-processen.

Hypnotisören övertar Överjagets roll och påverkar därmed symtomyttringar, som i sista hand beror på bortträngda impulser. Barnets positivt affektiva förhållande till föräldrarna var orsaken till att denna "kulturprestation" (=bortträngningen) lyckades. Genom "narcissistisk supply" från föräldrarna, dvs genom känslotillfredsställelse på ett annat plan än genom libidotillfredsställelse, fick barnet ersättning för att det måste undvara vissa former av drifttillfredsställelse.

De aktuella sjukdomssymtom som yttrar sig hos patienten, överges i samband med den hypnotiska behandlingen. Orsaken är att dessa symtom är knutna till infantil-arkaiska driftmålsättningar som upphävs av hypnos-processen.

Hypnosen förverkligar nämligen en av den mest "laddade" målsättningen: att med hjälp av ett konkret objekt (och icke enbart i fantasin) finna tillfredsställelse. Den hypnotiska situationen erbjuder nämligen driftlivets tendenser en manifestationsmöjlighet som, även om den är delvis hämmad, ändå betyder en form av "reell" tillfredsställelse. Patienten byter ut symtomen mot den nya tillfredsställelsen i form av den emotionella bindning till hypnotisören.

Detta räcker emellertid inte för att förändra den kroniskt ogynnsamma, inre-psykiska konstellationen. Hypnosen får anses vara en ny form av symtom, och vid avslutad hypnos är i allmänhet situationen densamma som tidigare.

Betr. 2) den Katharsiska hypnosen

Här kan vi, i en skarp och utkristalliserad form, iaktta bildandet och utvecklingen av vad som kallar "behandlingsneurosen". Hypnotisören använder nämligen sin aktuella psykiska makt för att upphäva bortträngningsmekanismen, vilken har varit orsak till symtombildningen.

Den affektiva energi som kommer fram, visar i "rå" form orsaken till symtombildningen. Genom att på så sätt energi, som annars bindas av symtomet frigöras, får energin en möjlighet att nå kontakt med de motoriska urladdningsbanorna. Därmed uppstår den ofta omskadande bilden av hypnotisk katharsis.

En kronisk neuros förändras på artificiellt sätt, genom den katharsiska hypnosen till en hysterisk attack.

Här kan vi se hur den psykoterapeutiska behandlingen ger upphov till en koncentrerad behandlingsneuros.

--------------------------------------------------------------------------------------------

TOPISKA SYNPUNKTER på hypnos. (dvs de som tar hänsyn till de strukturella förhållandena).

Hypnotisören övertar både uppgiften att fungera som

a) Jag-ideal (dvs representerar de inre etisk-moraliska normar och målsättningar) och

b) Överjag. Patienten regredierar till den infantila nivån, där föräldrarna en gång i utvecklingen kontrollerade beteendet. Vid vanlig hypnos fortsätter den vanliga bortträngningsaktiviteten.

Men vid katharsis-hypnos använder hypnotisören sin maktställning som en diktator som ockuperat ett annat land. De hittills gällande lagarna upphävs, och nya bestämmelser införs som ofta står i motsats till det tidigare Jag-idealet hos subjektet.

(Jfr. Freud: "Ein Fest, das in der Masse zu zweit gefeiert wird). På så sätt har psykoterapeuten en möjlighet att oskadliggöra tidigare negativa Jag-idealbildningar.

Det som sker vid hypnos i mycket koncentrerad form, sker vid varje psykoterapeutisk behandling i mera utspädd form (i tid och emotionell intensitet). Här ligger även sambandet med identifikationsprocessen.

I den hypnotiska situationen är kvalitet av den inre psykiska föreställningen av hypnotisören en blandning av

1. den aktuella perceptionsprocessen, som förmedlar instruktionerna och
2. det mobiliserade driftbehovet.

Betr: a)

Den inre psykiska avbildningen av hypnotisören och dennes verbala instruktioner får en organiserande, selekterande och formgivande kraft:

En Jag-förändring uppstår på grund av Identifieringen.

Genom den aktuella hypnotiska processen uppstår ett slags "parasitärt" Överjag, som drar till sig de narcissistisk-homosexuella och Oidipus-libido som hittills absorberats och använts av det ursprungliga Överjag.

Detta artificiella bortrövande av alla dessa driftenergier från det ursprungliga Överjaget är orsaken till att

hypnotisören transformeras från ett "yttre" objekt till en "inre" psykisk maktinstans. Hypnotisören (eller psykoterapeuten) blir till ett artificiellt, parasitärt Överjag.

Detta kan positivt användas av terapeuten, men kan även utnyttjas negativt (t.ex. av de politiska förbrytarna i 1940-45). Det genetiskt ursprungligare Överjaget visar visserligen ett visst motstånd mot denna utveckling, men har minskat i makt. Det blir därmed inte alldeles bortsopat, men dess verkningsmöjlighet begränsas starkt. Det nyuppkomna parasitära Överjaget borttränger som en usurpator och dubbelgångare det ursprungliga Överjagets funktioner enligt hypnotisörens eller psykoterapeutens

verbala instruktioner.

Hynosens intensitet har samband med den kvantitativa styrkegraden hos de driftenergier som har övertagits från det ursprungliga Överjaget, och visar ofta individuella skillnader.

Även en del av medvetandets funktioner övertas från Jaget, men när Jaget sedan vaknar igen, blir dessa hypnotiska upplevelser i allmänhet automatiskt bortträngda.

ALLMÄNT:

I början av den hypnotiska resp. psykoterapeutiska situationen är det framför allt Detets Oidipuslibido som spelar en avgörande roll. Den aktiveras av hypnotisören och leder till en Jagregression. Regressionen kännemärkes av en passiv-feminin-masochistisk inställning, som har samband med den oralpassiva libido-utvecklingsfasen. (Här ligger t.ex. orsaken till att somliga patienter vaknar ur hypnosens initialfas med en skräckupplevelse. Dessa människor upplever dragningskraften till denna masochistisk passiva inställning som traumatisk. Jaget flyr från denna regression och vaknar med skräckupplevelser).

Det är den här Jag-regressionen som är avgörande för att följande infantil-arkaiska reaktionsmekanismer uppstår:

1. Ett Subjekt-Objekt förhållandet regredierar till identifikation (som enl. Freud representerar den tidigaste formen av objektförhållande).

2. Objekt-libido dé-sexualiseras

3. Libido absorberas genom en Jag-förändring. dvs att objektet uppbyggs i Jaget.

Vid uppvaknandet ifrån hypnos upphävs denna introjektion och återställs det vanliga objektförhållandet.

För psykoterapeuten är det ytterst viktigt att veta, att det parasitära Över-

jaget ändå lämnar kvar någon form av "residuum". Detta beror på att denna "residuum", (den i den hypnotiska resp. terapeutiska situationen aktuell omformade Oidipus-libido) behåller den aktuella kvaliteten vad beträffar form och målsättning. Den psykoterapeutiska resultaten beror på hur stor del av libido som behåller denna kvalitet, något som visar individuella differenser. Det är dessutom denna residuum som är grunden för fortsatt påverkan och orsaken till att det i framtiden är lättare att uppnå hypnotiska situationer. Residuumen banar vägen för fortsatt behandling.

Som hypnosen mest karaktäristiska drag (som får anses gälla även för den

psykoterapeutiska situationen) är att ett parasitärt Överjag har bildats.

SAMMANFATTNING: HYPNOS-PROCESSEN

1-a fasen (Progressiv kvalitet):

Bortträngd Oidipus-libido aktiveras, och därmed aktiveras introjektionsmekanismen med en samtidigt libido dé-sexualisering. (Detta är samma process som tidigare ledde till uppkomst av Överjaget).

2-a fasen (regressiv kvalitet):

Det parasitära Överjaget övertar från det ursprungliga Överjaget dess energiladdning av narcissistisk-homosexuell och Oidipus kvalitet. Samtidigt börjar projektions processen. Subjektets Överjagets funktion projiceras för en stor del på objektet. Därmed uppstår den ursprungliga infantila situation som rådde innan Överjaget hade utformats,i form av det ursprungliga barn-förälderförhållande. I den tiden kontrollerade far eller mor verkligen beteendet. Det fanns då inte ännu en residuum i form av en inre psykisk förälderrepresentant.

Regressionen förverkligas på så sätt att det opersonliga inre psykiska Överjaget transformeras tillbaka till ett konkret personligt objekt som kontrollerar beteendet. Samvetets funktion personifieras och konkretiseras åter i yttervärlden. Därmed får vi ännu bättre insikt i Överjagetsgenes och andra psykiska processer: Paranoia får t.ex. uppfattas som en negativ spegelbild av denna process.

Vid hypnos påverkas och förföljs patienten faktiskt av ett mäktigt objekt utanför. Skillnaden mellan paranoia och hypnos är, att vid hypnos detta sker inom en positiv ram (överföring). Patienten accepterar och fogar sig på grund av det positivt libidinöst och narcissistiskt färgade förhållandet till hypnotisören resp. terapeuten.

1. Hypnos i samband med Detet bygger på att det finns ett bortträngt Oidipuskomplex.

2. I sambandet med Överjaget på dess beredskap att avstå och överge en opersonlig makt funktion till

a) en "dubbelgångare" genom forcerad artificiell introjektion och till

b) en yttre person (projektionsmekanism)

3. I sambandet med Jaget, på dess tendens att vid emotionella spänningstillstånd falla tillbaka dvs regrediera till ett passivt feminint beteendemönster (har även samband med Detet orala passiva psykosexuella tendenser, differentieringen blir mindre utpräglat).

Hypnos innebär mer än vad som innefattas i det klassiska begreppet "artificiell sömn", och kan bättre beskrivas med uttrycket "artificiell dröm".

Hypnos är en blandning av:

1. Regressiva Jag-tendenser

2. Oidipus-komplex i Detet

3. Tyranniskt Överjag

1. Hypnotisörens konkreta krav

Denna blandning upplevs av individen som en fullbordad önskesituation.

----------------------------------------------------------------------------------------------

KOLLEKTIV INTROJEKTION och den kollektiva världsbilden

Enligt Jung finns i människans kollektiva omedvetna préformerade bilder: arketyper som gör att barnet "känner igen" världen, . solen, månen, stjärnorna.

Enligt Szondi uppstår vår världsbild i första fasen med hjälp av kollektiva projektions- och introjektionsmekanismer (intro-projektion), som sedan genom den ontogenetiska utvecklingen korrigeras genom personliga introjektionsmekanismer.

Introjektionsmekanismen uppträder i sin starkaste form vid 3-4 årsåldern

(den första puberteten) samt vid 13-16 årsåldern (den andra puberteten).

Åldersgränserna torde följa normalutvecklingen.

Endast extremt positiva individer (t.ex. konstnärer) eller extrem negativa

(patologiska) individer bibehåller introjektionsförmågan även efter puberteten.

-----------------------------------------

INTROJEKTION (k +) SOM "BRON MOT VÄRLDEN"

Saknas funktion k+, men finns de tre andra Jag-funktionerna (k- och p) kvar, så får vi i Szonditest Jag-bilden: "Depersonalisation". (k- p)

Den integrerade fullständiga Jag-bilden borde vara: (k p)

Vid depersonalisation saknas alltså denna positiva k funktion (k+). Individen

lyckas inte riktigt med att få kontakt med yttervärlden.

---------------------------------------------------------------------------------------------

Kollektiv introjektion och MAGI

Med magiska krafter menas övernaturliga krafter som en del utvalda anser sig förfoga över och med vilka de kan påverka utvecklingen i Naturen eller hos andra människor på ett gynnsamt eller ogynnsamt sätt. ("Magis" var titeln på den persiske prästen och drömtolkaren.)

Jag-analytiskt är det intressant att beakta att det här rör sig om en process som har att göra med att förvandla andlig kraft till reell kraft.

Uttryckt med Szondis terminologi kan man säga att den magiska människan har förmåga och kraft att omsätta sitt inflativa behov, dvs målsättningen att VARA ALLT till målsättningen att HA ALLT. Prästen eller magikern anser sig kunna omsätta sina subjektiva önskningar i realiteten och att kunna påtvinga objektet sin tjänst genom andlig kraft.

Inflationen ("att "Vara Allt", k0 p+ ) blir till Introjektionen "att Ha Allt " (k+ p0) . Szondi kallar denna mekanism för INTRO-INFLATION och pekar på samband med oraliteten. I magisk praktik kommer oraliteten fram i samband med en överbetoning av den magiska kraften som finns i "ord" och i "andedräkt", vilka båda är funktioner av oral kvalitet. Detta kommer faktiskt tydligt fram i den kliniska bilden av magisk-autistiskt tänkande schizofrena, liksom i reaktionen hos barnet vid den normala frånskiljningsprocessen från föräldrarna. Båda grupperna visar starka orala fastklamringstendenser, som fungerar tillsammans med introjektionsmekanismen (k+).

Trollkarlen liksom den autistisk-schizofrene tror att "ord" förverkligas,

dvs påverkar och förändrar verkligheten.

---------------------------------------------------------------------------------------

FAMILJÄR INTOJEKTION OCH YRKESVAL.

Szondi redogör i "Experimentell Driftdiagnostik" begreppet Introjektiv-operotropism. Därmed menas en form av yrkesval vid vilket individen lyckas med att använda det ursprungliga driftobjektet på ett socialiserat sätt, såsom yrkesobjekt. (Redan Freud pekade på sambandet mellan sublimering och identifikationen.)

Familjär introjektiv operotropism

Denna företeelse anses föreligga, om man i samma familj anträffar t.ex.

endogena psykoser och dessutom en medlem som arbetar som psykiater eller psykolog. Av motsatsparet manifesteras en strävan patologiskt hos en familjemedlem, medan motsatta strävan tar sig uttryck i arbetsvalet hos en annan familjemedlem.

Härmed avslutas sammanfattningen av identifikation (den aktiva introjektiva

identifikationen, k+ funktionen).

---------------------------------------------------------------------------------------------